Svensk ordbok 2009, webbversion

förirr´a sig verb förirrade förirrat för·irr·ar●mista orienteringen och hamna på (viss) o­känd el. inte av­sedd plats psykol.två tåg­luffare hade förirrat sig till den lilla byn○äv. bildligthan förirrade sig bort från ämnetförirra sig (ngnstans)sedan ca 1755se irra Subst.:vbid1-162400förirrande, vbid2-162400förirring