Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förirrade förirrat
för·irr·ar●mista orienteringen och hamna
på (viss) okänd el. inte avsedd plats
psykol.två tågluffare hade förirrat sig till den lilla byn○äv. bildligthan förirrade sig bort från ämnetförirra sig (ngnstans)sedan ca 1755se irra
Subst.:vbid1-162400förirrande,
vbid2-162400förirring